Gravidvecka 39-41
Nu har vi passerat vårt beräknade födelsedatum! Känns verkligen som att en ny nedräkning kan börja nu. Kommer inte ihåg så mycket från de senaste veckorna, man har verkligen bomull i huvudet som gravid. Jag vet att vecka 37-38 kändes riktigt tunga, jag hade väldigt mycket foglossning och det kändes som att magen skulle ramla av i varje steg jag tog. Hade jobbigt att gå i trappor och fick mycket ischias.
Ni vet att strax därefter försvann ju min foglossning! Har inte haft mycket sammandragningar heller under veckan som har gått, och då har istället den här hopplösheten infunnit sig: känns som jag inte ens är gravid?! Haha magen borde ju vara tecken nog men det är en känsla jag tror att alla går igenom någon gång under graviditeten, att det kommer ju aldrig hända något. Så jag har varit lite nedstämd i denna veckan, kände mig besviken på min kropp som inte gav mig några tecken längre. Hur tokigt låter inte det?! Har lovat mig själv att aldrig klanka ner på min kropp efter det här.
Igår hade vi träff med barnmorskan och det första vi fick var ett datum för igångsättning. Alltså det kändes så otroligt skönt att veta att det finns en tid för oss utifall att kroppen inte startar av sig själv! Jag har varit så sjukt inställd på att min kropp ska fixa det här själv, och det tror jag fortfarande, men jag vill verkligen börja ställa in mig på att allting faktiskt inte behöver ske enligt min plan. Det här är en sån sak jag inte kan bestämma över, jag kan bara bestämma HUR jag tacklas med det som sker.
Blodtrycket hade gått upp litegrann men urinprovet visade inga avvikelser så det var helt normalt. SF-måttet var detsamma trots att magen har sjunkit ner, och hjärtslagen var i samma frekvens som vanligt. Bebin ligger helt fixerad väldigt långt ner, och det är därför jag inte har samma känsla av foglossningen. Det är så sjuk känsla, jag kan ju känna alla delar på bebin. Känns som jag klappar på den men bara med ett skyddsnät emellan.
Ni vet att strax därefter försvann ju min foglossning! Har inte haft mycket sammandragningar heller under veckan som har gått, och då har istället den här hopplösheten infunnit sig: känns som jag inte ens är gravid?! Haha magen borde ju vara tecken nog men det är en känsla jag tror att alla går igenom någon gång under graviditeten, att det kommer ju aldrig hända något. Så jag har varit lite nedstämd i denna veckan, kände mig besviken på min kropp som inte gav mig några tecken längre. Hur tokigt låter inte det?! Har lovat mig själv att aldrig klanka ner på min kropp efter det här.
Igår hade vi träff med barnmorskan och det första vi fick var ett datum för igångsättning. Alltså det kändes så otroligt skönt att veta att det finns en tid för oss utifall att kroppen inte startar av sig själv! Jag har varit så sjukt inställd på att min kropp ska fixa det här själv, och det tror jag fortfarande, men jag vill verkligen börja ställa in mig på att allting faktiskt inte behöver ske enligt min plan. Det här är en sån sak jag inte kan bestämma över, jag kan bara bestämma HUR jag tacklas med det som sker.
Blodtrycket hade gått upp litegrann men urinprovet visade inga avvikelser så det var helt normalt. SF-måttet var detsamma trots att magen har sjunkit ner, och hjärtslagen var i samma frekvens som vanligt. Bebin ligger helt fixerad väldigt långt ner, och det är därför jag inte har samma känsla av foglossningen. Det är så sjuk känsla, jag kan ju känna alla delar på bebin. Känns som jag klappar på den men bara med ett skyddsnät emellan.
Igår hade jag sammandragningar hela dagen och kvällen, somnade utan problem men bara sovit 6 timmar och gått på toa 3 gånger. Nu sitter jag i soffan med lite sammandragningar igen, ska äta frukost och starta dagen med att plantera tomatfrön.
Jag bakar bröd, pysslar påskris och planterar. Vem är jag?! Haha!
Jag vann en myspöl i en Instagramtävling i fredags, den kom redan på måndagen och är helt underbar, perfekt sovplats att flytta runt på! Ska göra iordning i hörnet i vardagsrummet med en sänghimmel, denna, kuddar och filtar.
Min fantastiska kropp, har burit en bebis i 9 månader och inte en dag av ryggvärk, jag har knappt varit svullen eller haft krämpor utöver foglossningen. Jag är så impad av mig själv!
Påskpyssel in the making!
Jag bakar bröd, pysslar påskris och planterar. Vem är jag?! Haha!
Jag vann en myspöl i en Instagramtävling i fredags, den kom redan på måndagen och är helt underbar, perfekt sovplats att flytta runt på! Ska göra iordning i hörnet i vardagsrummet med en sänghimmel, denna, kuddar och filtar.
Min fantastiska kropp, har burit en bebis i 9 månader och inte en dag av ryggvärk, jag har knappt varit svullen eller haft krämpor utöver foglossningen. Jag är så impad av mig själv!