Graviditet #2 - Vecka 36
Den här graviditeten går väldigt fort, men samtidigt känns det som jag har varit gravid i evigheter. Jag var hos barnmorskan Åsa igår och mätte magen som hade vuxit med 2 cm på två veckor, nu kommer hen mest lägga på sig vikt och förhoppningsvis fixera sig snart. Eftersom det är min andra graviditet så är utrymmet lite större och bebis kan flyta runt lite längre innan fixering helt enkelt.
Ska hämta ut kryckor den här veckan så att jag kan röra mig omkring utan att vara rädd för att slå omkull utifall jag får akut ischias. Det drog igång i helgen med riktig kraft, när det skjuter ner en smärtande förlamning i hela benet och det finns liksom ingen "ställning" som skyddar mot det. Oskar får lyfta upp mig så jag kommer upp från golvet och sen kör jag massagemaskinen på rumpa, höft och ben. Jag har blivit en såndär som placerat mig i soffan med allt man kan tänkas behöva på 1m avstånd. Så trist att dagarna rinner iväg och jag bara lever som en grönsak.
Min ljuspunkt på dagen är när jag får hämta hem Aaron, är så glad att vi ska ha jullov hemma snart och Oskar kommer vara ledig. Skulle inte klara av att stimulera Aaron hela dagarna själv, min kropp skulle snabbt bli värre och jag kanske skulle bli sängliggandes eller rullstolsbunden. Ser iaf fram emot dagar tillsammans innan vi ska bli 4 här hemma, vad tror ni Aaron säger när vi kommer hem med en bebis?
Har inte hunnit ta så mycket magbilder, man har ju en snart 2 åring som springer omkring här hemma och vill ha ens uppmärksamhet. Aaron är otroligt mammig just nu och kan tillochmed beordra pappa att gå härifrån, en riktig bestämd liten kille. Han har upptäckt ordet "nej" och provar olika hyss för att se vad han får för reaktion. Det är så spännande att följa honom! Men han är lika gosig, kan smyga upp bakom oss och sen slänga armarna kring oss och kramas och pussas, han är så go! Det blir nog nyttigt med syskon att dela uppmärksamheten med här hemma.
Ska hämta ut kryckor den här veckan så att jag kan röra mig omkring utan att vara rädd för att slå omkull utifall jag får akut ischias. Det drog igång i helgen med riktig kraft, när det skjuter ner en smärtande förlamning i hela benet och det finns liksom ingen "ställning" som skyddar mot det. Oskar får lyfta upp mig så jag kommer upp från golvet och sen kör jag massagemaskinen på rumpa, höft och ben. Jag har blivit en såndär som placerat mig i soffan med allt man kan tänkas behöva på 1m avstånd. Så trist att dagarna rinner iväg och jag bara lever som en grönsak.
Min ljuspunkt på dagen är när jag får hämta hem Aaron, är så glad att vi ska ha jullov hemma snart och Oskar kommer vara ledig. Skulle inte klara av att stimulera Aaron hela dagarna själv, min kropp skulle snabbt bli värre och jag kanske skulle bli sängliggandes eller rullstolsbunden. Ser iaf fram emot dagar tillsammans innan vi ska bli 4 här hemma, vad tror ni Aaron säger när vi kommer hem med en bebis?
Har inte hunnit ta så mycket magbilder, man har ju en snart 2 åring som springer omkring här hemma och vill ha ens uppmärksamhet. Aaron är otroligt mammig just nu och kan tillochmed beordra pappa att gå härifrån, en riktig bestämd liten kille. Han har upptäckt ordet "nej" och provar olika hyss för att se vad han får för reaktion. Det är så spännande att följa honom! Men han är lika gosig, kan smyga upp bakom oss och sen slänga armarna kring oss och kramas och pussas, han är så go! Det blir nog nyttigt med syskon att dela uppmärksamheten med här hemma.