När tiden för ett ögonblick stannar

På en gång kändes det. Visst pirrade det annorlunda på ena sidan magen? Små viskningar som fick mitt hjärta att slå volter. Leendet spred sig från öra till öra. Kunde vi verkligen vara så lyckligt lottade? 


 
Måndagen den 11 maj plussade jag efter att ha ställt klockan supertidigt då jag var så nyfiken. Jag ville verkligen vänta till BIM-dagen (förväntad mens) innan jag testade, men i ärlighetens namn så visste jag långt innan detta. Efter graviditeten och förlossningen med Aaron så känner jag min kropp på en helt annan nivå, och kunde snabbt plocka upp de signaler min kropp gav mig.

Men man tvivlar på sig själv, för man vill så hemskt gärna att det ska vara sant men man vill inte få upp förhoppningen om det vore tvärtom. Mina tecken var först och främst att jag faktiskt kände när ägget fäste. Sedan kom en bubblig mage tillsammans med stick-värk några dagar och jag kände mig otroligt uppblåst. Fyra dagar innan BIM så försvann allting. Innan mensen kommer så brukar jag känna mig orolig med ångest och ha någon molande värk men detta kom alltså inte. Då vågade jag tro på min kropp. Vi ska bli fyra i familjen!

Att få bära denna lilla hemlighet tillsammans är en otrolig känsla. Vi får studsa runt på rosa moln, vi tittar på varann och bara ler, planerar barnrum nr 2 när ingen hör, drömmer och renoverar på vårat hus för att vi ska vara redo att ta emot en till bebis. När ingen annan vet är det som att leva i en fantasivärld! Ena delen av oss vill bara skrika ut till världen så att alla kan dela vår glädje och lycka, den andra delen vill hemlighetsfullt fortsätta leva i fantasin. 

Men nu delar vi med oss av ännu ett mirakel här på Koppslagårdarna, Aaron ska bli storebror i januari. Välkommen att följa med. <3