Aaron 1½ månad
Aaron blir imorgon 1½ månad! Tiden har gått så fort, och det känns ju som igår när vi kom hem, två nervösa nyblivna föräldrar, och highfivade att vi klarat av en hel vecka. Det är inte bara Aaron som har vuxit sen dess, vi har snabbt fått ställa om oss till våran nya familjemedlem samt till varandra, livet har ju förändrats för alltid.
Tänkte skriva lite om tiden med nyfödd och hur våra dagar ser ut. I början så hade Aaron mycket magknip, efter han hade ammat (om han inte somnade direkt förstås) så drog han ihop kroppen som en liten ostkrok och skrek. Han har bajsat flera gånger om dagen sen han föddes så det har aldrig upplevts som förstoppning utan omogna tarmar som har svårt att hantera mjölken. Magontet varierade lite dag för dag och veckorna gick. Vi har spenderat mest tid hemma i vardagsrummet, man hinner inte så mycket mellan att amma, byta blöjor och söva bebis och däremellan försöka laga mat och få i sig lite kaffe.
I början blev jag frustrerad att jag inte kunde hjälpa honom, vi testade Minifom-droppar, pysventil men inget av det hjälpte. Jag började för bara 3 veckor sen ungefär att massera magen lite lätt och det har faktiskt hjälpt honom. Sen gjorde jag nog största upptäckten för bara 1-2 veckor sedan...
Såhär: som nybliven mamma vill man göra allting rätt. Man vill att ens barn ska utvecklas och få bästa möjliga stimulans. Men efter att jag har matat Aaron, bytt blöja, han har suttit på bröstet en stund och kikat runt, byter mer blöja så har han blivit så frustrerad och arg. Har han ont? Är jag så kass så jag inte kan läsa av vad han vill?
Det tog alltså iaf en månad innan jag insåg att Aaron inte var i närheten av att bli stimulerad av något annat än att se sina föräldrar och ligga på vårat bröst. Jag försökte underhålla honom lite men egentligen behövde han bara sova efter den lilla vakna stunden. Och här är alla barn olika! Aaron är inte mogen för att vara vaken längre stunder, med tanke på den växtkurva han har så behöver han mest bara äta och sova, han har säkert växtvärk i kroppen emellanåt. Några barn är vakna och sover små tupplurer, andra barn sover mest och orkar inte vara vakna så länge. Aaron är av den sistnämnda typen.
Våra dagar ser ut såhär:
Ca 8-9:00 Går upp för dagen
Sitter i soffan och ammar lite, sen ligger Aaron mage mot mage på mig och kikar ut genom fönstret och myser lite.
Ca 10:00 Aaron sover första tuppluren för dagen, i vagnen. Oftast utomhus.
Han älskar sin vagn, speciellt om han är sömnig, han somnar oftast innan vi hunnit utanför dörren. Han sover i babynestet som vi lägger i vagnen.
Ca 12:00 Aaron ammar, helst ska han ha bröstet i munnen innan han öppnat ögonen haha!
Vaken kanske 1 timme, ibland 2 sen sover han igen.
Ca 17:00 Vaknar igen och har sin längsta vakna stund. Ammar, byter blöjor, myser, nu har han ju börjat le åt oss!
Ca 20-21 ligger jag i soffan med han framför mig och han kanske vill tutta lite, sen får han kvällsoro, blir ungefär som att han vill allting på en och samma gång, och jag tror på att de bara behöver lugn och ro då, så vi har börjat lägga oss såhär i soffan med nappen och så håller jag om honom och mot mitt bröst så han hör mitt hjärta, han kan gråta en skvätt men oftast så betyder gråtet att sömnen är nära, så somnar han och vi bär upp honom till babynestet i sängen när vi sen går och lägger oss.
Ca 3:00 Nattammar
Ca 6:00 Nattammar (Aaron sparkar mamma i magen tills hon fattar att tutten ska fram)
Jag pumpar mjölk medan Aaron sover. I början när han hade ont i magen så skulle alla ge bra tips och sa att jag måste mata mer, han sover så mycket så han måste äta mer, o.s.v. Jag skulle bara ha lyssnat på mig själv, för jag har sjukt kontrollbehov på hans ätvanor nu. Och när jag pumpar så kan jag ge han på flaska och räkna millilitrar han äter, så att jag kan tänka: nu borde det täcka dessa timmar. Han har också när han har haft magknip varit skrikig och jobbig vid bröstet, så många gånger jag tänkt att jag vägrar amma längre! Men det har bara varit under dagtid, på natten ammar han så fint och då har jag valt att pumpa och ge på flaska på dagen, det fungerar skitbra! Och såklart så går även det upp och ner, amningen blir stadigare och igår t ex ammade han bara trots att jag hade pumpat ur. Men vi är båda tryggast i att liggamma, han är dessutom sjukt tung att hålla upp sittandes, så det känns bra att ha lite på flaska om vi är iväg så att han kan äta utan att jag bara vill åka hem till soffan igen. Skönt att man kan göra på flera olika vis!
Nu ler han mot oss och pratar tillbaka. Det man har längtat till! Vår sköterska på BVC sa att de första 3 månaderna är som att vara gravid men bara ha bebin på utsidan kroppen, och så kan det säkert kännas men Aaron har inte varit sån att han MÅSTE sitta fast på nån av oss och skriker om han inte får det. Vi har han ju alltid i famnen för att vi vill det, men det går jättebra att lägga han i soffan eller i babysittern när man gör iordning frukost eller lunch. De senaste dagarna har jag dessutom lagt honom för att sova och han har somnat själv, det känns lovande inför framtiden. Än så länge har vi aldrig haft en sömnlös natt, och att han sover mycket på dagarna påverkar inte nattsömnen, det känns som att de förstår att det är natt trots att de är så små.
Så, det kanske ser ut som om jag har mycket fri tid, och visst det har jag, men Aaron kan tappa nappen eller drömma till lite i sömnen så jag går ut och vaggar vagnen igen, sen går resten av tiden åt att äta och dricka, plocka undan disk och kläder och blöjor, allt sånt som åker fram och inte hinns med för att Aaron har ett nytt behov just i det ögonblicket. Så vissa dagar klär jag inte ens på mig! Och det är underbart. Det tog lite tid men nu har jag verkligen växt in i mamma-livet. Känner igen Aarons små ljud och kroppspråk, vet vad som kommer härnäst känns det som. Och det ger en så mycket trygghet! :)
Hur ser era rutiner ut? Eller är det olika varje dag, för så är det ju också ibland! Vissa har aldrig rutiner utan måste följa bebins nya önskningar hela tiden.
Aaron väger nu 5500gram och är hela 57,5cm lång. Hans växtkurva ligger 2 snäpp över hans "förväntade" så sköterskan på BVC lugnade mig med att han äter mer än väl. Så snart kanske hans växtperiod lugnar sig lite och då kommer han använda energin åt att vara vaken längre och utvecklas på fler sätt än bara kroppsligt! Det ser jag fram emot. :)
Tänkte skriva lite om tiden med nyfödd och hur våra dagar ser ut. I början så hade Aaron mycket magknip, efter han hade ammat (om han inte somnade direkt förstås) så drog han ihop kroppen som en liten ostkrok och skrek. Han har bajsat flera gånger om dagen sen han föddes så det har aldrig upplevts som förstoppning utan omogna tarmar som har svårt att hantera mjölken. Magontet varierade lite dag för dag och veckorna gick. Vi har spenderat mest tid hemma i vardagsrummet, man hinner inte så mycket mellan att amma, byta blöjor och söva bebis och däremellan försöka laga mat och få i sig lite kaffe.
I början blev jag frustrerad att jag inte kunde hjälpa honom, vi testade Minifom-droppar, pysventil men inget av det hjälpte. Jag började för bara 3 veckor sen ungefär att massera magen lite lätt och det har faktiskt hjälpt honom. Sen gjorde jag nog största upptäckten för bara 1-2 veckor sedan...
Såhär: som nybliven mamma vill man göra allting rätt. Man vill att ens barn ska utvecklas och få bästa möjliga stimulans. Men efter att jag har matat Aaron, bytt blöja, han har suttit på bröstet en stund och kikat runt, byter mer blöja så har han blivit så frustrerad och arg. Har han ont? Är jag så kass så jag inte kan läsa av vad han vill?
Det tog alltså iaf en månad innan jag insåg att Aaron inte var i närheten av att bli stimulerad av något annat än att se sina föräldrar och ligga på vårat bröst. Jag försökte underhålla honom lite men egentligen behövde han bara sova efter den lilla vakna stunden. Och här är alla barn olika! Aaron är inte mogen för att vara vaken längre stunder, med tanke på den växtkurva han har så behöver han mest bara äta och sova, han har säkert växtvärk i kroppen emellanåt. Några barn är vakna och sover små tupplurer, andra barn sover mest och orkar inte vara vakna så länge. Aaron är av den sistnämnda typen.
Våra dagar ser ut såhär:
Ca 8-9:00 Går upp för dagen
Sitter i soffan och ammar lite, sen ligger Aaron mage mot mage på mig och kikar ut genom fönstret och myser lite.
Ca 10:00 Aaron sover första tuppluren för dagen, i vagnen. Oftast utomhus.
Han älskar sin vagn, speciellt om han är sömnig, han somnar oftast innan vi hunnit utanför dörren. Han sover i babynestet som vi lägger i vagnen.
Ca 12:00 Aaron ammar, helst ska han ha bröstet i munnen innan han öppnat ögonen haha!
Vaken kanske 1 timme, ibland 2 sen sover han igen.
Ca 17:00 Vaknar igen och har sin längsta vakna stund. Ammar, byter blöjor, myser, nu har han ju börjat le åt oss!
Ca 20-21 ligger jag i soffan med han framför mig och han kanske vill tutta lite, sen får han kvällsoro, blir ungefär som att han vill allting på en och samma gång, och jag tror på att de bara behöver lugn och ro då, så vi har börjat lägga oss såhär i soffan med nappen och så håller jag om honom och mot mitt bröst så han hör mitt hjärta, han kan gråta en skvätt men oftast så betyder gråtet att sömnen är nära, så somnar han och vi bär upp honom till babynestet i sängen när vi sen går och lägger oss.
Ca 3:00 Nattammar
Ca 6:00 Nattammar (Aaron sparkar mamma i magen tills hon fattar att tutten ska fram)
Jag pumpar mjölk medan Aaron sover. I början när han hade ont i magen så skulle alla ge bra tips och sa att jag måste mata mer, han sover så mycket så han måste äta mer, o.s.v. Jag skulle bara ha lyssnat på mig själv, för jag har sjukt kontrollbehov på hans ätvanor nu. Och när jag pumpar så kan jag ge han på flaska och räkna millilitrar han äter, så att jag kan tänka: nu borde det täcka dessa timmar. Han har också när han har haft magknip varit skrikig och jobbig vid bröstet, så många gånger jag tänkt att jag vägrar amma längre! Men det har bara varit under dagtid, på natten ammar han så fint och då har jag valt att pumpa och ge på flaska på dagen, det fungerar skitbra! Och såklart så går även det upp och ner, amningen blir stadigare och igår t ex ammade han bara trots att jag hade pumpat ur. Men vi är båda tryggast i att liggamma, han är dessutom sjukt tung att hålla upp sittandes, så det känns bra att ha lite på flaska om vi är iväg så att han kan äta utan att jag bara vill åka hem till soffan igen. Skönt att man kan göra på flera olika vis!
Nu ler han mot oss och pratar tillbaka. Det man har längtat till! Vår sköterska på BVC sa att de första 3 månaderna är som att vara gravid men bara ha bebin på utsidan kroppen, och så kan det säkert kännas men Aaron har inte varit sån att han MÅSTE sitta fast på nån av oss och skriker om han inte får det. Vi har han ju alltid i famnen för att vi vill det, men det går jättebra att lägga han i soffan eller i babysittern när man gör iordning frukost eller lunch. De senaste dagarna har jag dessutom lagt honom för att sova och han har somnat själv, det känns lovande inför framtiden. Än så länge har vi aldrig haft en sömnlös natt, och att han sover mycket på dagarna påverkar inte nattsömnen, det känns som att de förstår att det är natt trots att de är så små.
Så, det kanske ser ut som om jag har mycket fri tid, och visst det har jag, men Aaron kan tappa nappen eller drömma till lite i sömnen så jag går ut och vaggar vagnen igen, sen går resten av tiden åt att äta och dricka, plocka undan disk och kläder och blöjor, allt sånt som åker fram och inte hinns med för att Aaron har ett nytt behov just i det ögonblicket. Så vissa dagar klär jag inte ens på mig! Och det är underbart. Det tog lite tid men nu har jag verkligen växt in i mamma-livet. Känner igen Aarons små ljud och kroppspråk, vet vad som kommer härnäst känns det som. Och det ger en så mycket trygghet! :)
Hur ser era rutiner ut? Eller är det olika varje dag, för så är det ju också ibland! Vissa har aldrig rutiner utan måste följa bebins nya önskningar hela tiden.
Aaron väger nu 5500gram och är hela 57,5cm lång. Hans växtkurva ligger 2 snäpp över hans "förväntade" så sköterskan på BVC lugnade mig med att han äter mer än väl. Så snart kanske hans växtperiod lugnar sig lite och då kommer han använda energin åt att vara vaken längre och utvecklas på fler sätt än bara kroppsligt! Det ser jag fram emot. :)