Tillbaka!

Nu är vi i väntans tider! På fredag ringer vi förlossningen och får en tid till lördag på igångsättning. Alltså bara dagar ifrån att bebis är i våra armar! Känns så surrealistiskt, fastän jag varit mycket medveten vad dessa 9 månader har gått ut på haha. Jag har njutit av jullov hemma med mina grabbar, vi har ärligt talat haft det så otroligt lugnt och skönt och helt hållt oss efter Aarons lunk, han har fått gå i pjamas mest hela dagarna och lekt med alla sina bilar och en gång om dagen har vi varit utomhus en längre stund för friskluft och rastning. Kunde vi leva såhär jämt hade vi definitivt gjort det!

Men ibland slår det liksom över en, när man skulle vilja gå hela familjen på Ikea, eller gå ut och äta, bjuda hem vänner och andra barn för lek, att nej, just nu lever vi i en annan sorts tid. Pandemin har inte förändrat våra liv så drastiskt men just dessa guldkorn som att träffa vänner, kramas och umgås med andra som vi ju behöver alla människor, det är tufft. För alla.

Min kropp har verkligen blivit tung och trött sista dagarna, magen har sjunkit ner och SF mått igår var 37,5. Jag har gått upp 17kg och foglossningen den här graviditeten har verkligen tärt på mig! Att gå över tiden är inte alls jobbigt, jag har ju min Aaron att fokusera på och han är ju alltid aktiv och igång. Men smärtan och rörelsehindret jag har är så ovärdigt när man är gravid. Jag har en lång väg tillbaka till en stark kropp, denna fantastiska kropp som snart har fört 2 barn till livet, som alltid orkar lite till, som förtjänar vila ej smärta. Dig ska jag bygga upp sakta och långsiktigt så du orkar bära oss genom hela livet framöver. Fantastiska lilla jag som står ut. 😍

Vi hörs när bebis kommit!