Gravidvecka 33

Går över i vecka 34 idag men skriver om föregående vecka i inlägget. Snurrigt, jag vet!

Veckans bästa: Det bästa med hela denna graviditet måste vara att jag sover som en liten ängel, det är inte många nätter jag vaknar med sammandragningar eller måste springa på toa. Jag kissar 2 gånger innan jag somnar och sen på morgonen, men på natten sover jag verkligen jättebra. Jag har sen förra uppdateringen höjt överdelen på min sida sängen, så jag sover på 4 kuddar som är stegvis uppbyggda under mig. Det är verkligen guld för då får både brösten och magen lite mer stöd, så knölar jag ner täcket mellan knäna och under magen. Att sova lite högre med överkroppen gör att jag inte blir lika täppt i näsan. Hade vi inte haft vår påkostade säng så hade jag fan inte haft hud kvar på vänster sida kroppen, jag sover hela nätterna i samma ställning. 

Veckans sämsta: Foglossningen är fruktansvärd. Den har varit koncentrerad till ljumskarna och gjort ont lågt ner i magen, nu har det börjat ila ner mellan benen också. Gärna i samband med att bebisen rör sig, det är en mycket obehaglig känsla! Ni tjejer som cyklat på en herrcykel och tappat greppet om pedalen och ramlat ner på cykelstången: ni vet känslan! :(
När jag ligger raklång i soffan känns det som jag är stelopererad, om jag ligger på sidan så smärtar höften som att någon tryckt ner en skruvmejsel och sen börjat vrida om. När jag går får jag ta myrsteg och trycka handen mot ena sidan höften eller mot ljumsken, det underlättar. Ibland när jag rört lite på mig så släpper det och jag kan ta normala steg, men sen kommer det snabbt tillbaka igen. 

Veckans fundering: Ska träffa fysioterapeuten (nytt namn på sjukgymnast) på tisdag, förhoppningsvis får jag träffa läkare då också. Min svärmor som är sjukgymnast i grunden ifrågasätter vad jag som är så tränad sen innan ska kunna "träna upp" för att det ska bli bättre, men jag måste ju gå dit för att få någon hjälp. Mina sammandragningar kommer mest under arbetstid för att jag rör på mig för mycket, och då har jag ändå så otroligt förstående chefer som ber mig gå undan och vila. Det är en obehaglig känsla, blir orolig för att t ex föda för tidigt pga stressen.

Sammanfattning: Trött, tjock i näsan, svullen mest överallt men ändå lycklig. Hur det går ihop? Ja ett starkt psyke gissar jag. Oskar säger att han kommer inte känna igen mig när jag blir mitt vanliga energiska jag igen. Bebisen sparkar för fullt och vänder upp och ner på alla mina organ känns det som. Börjar ha en riktigt tydlig dygnsrytm och jag försäkrar Oskar om att bebben kommer sova mellan 23.30-8 på natten, så vi ska inte oroa oss i onödan för sömnbrist. ;)