Gravidvecka 32
Veckans bästa: Att vi är en vecka närmare förlossningen. Haha inte bitter eller så. ;) Skämt åsido, det bästa är att min sömn fortfarande är toppen, sover hela nätterna och vaknar bara om jag har sammandragningar, inte av blåvalen därinne.
Veckans sämsta: Okej nu har jag verkligen haft den jobbigaste veckan på hela graviditeten. Jo, jag vet att jag var trött i början men nu har det gått så otroligt fort med magen och allt så jag hängde inte riktigt med. Nu går det knappt att sitta upprätt, man måste luta sig bakåt för att inte råka pressa upp känslan av en spya i halsen, ta av och på skor/strumpor/byxor går inte för varje gång man lutar sig framåt kommer den igen. Spänningar och sammandragningar, tror att busen försöker tänja ut utrymmet och har ballroom-dans i magen. Snart vet jag dock att den kommer lägga sig tillrätta och det blir lite lugnare i magen, hoppas jag. Vill bara ligga på soffan med kuddar överallt.
Veckans fundering: Är så glad att jag använde andra trimestern till att förbereda det mesta, och att vi renoverade barnrummet när vi gjorde det. Det hade jag inte orkat nu. Så ett tips, gör så mycket ni kan innan vecka 30 för sluttampen är lite tyngre.
Sammanfattning: Nu ser vi fram emot förlossningen! Det kan verkligen ske när som helst egentligen, men vi hoppas att vi ska få passera vecka 37 åtminstone. Nu ska jag njuta av sista veckorna, blev lite ledsen ändå när jag tänkte på att det snart är över. Vad har jag ens gjort dessa månader? Men snart börjar ju det riktiga äventyret, men går dessa 9 månader så snabbt, hur fort kommer tiden rusa när busen är med oss på utsidan?
Veckans sämsta: Okej nu har jag verkligen haft den jobbigaste veckan på hela graviditeten. Jo, jag vet att jag var trött i början men nu har det gått så otroligt fort med magen och allt så jag hängde inte riktigt med. Nu går det knappt att sitta upprätt, man måste luta sig bakåt för att inte råka pressa upp känslan av en spya i halsen, ta av och på skor/strumpor/byxor går inte för varje gång man lutar sig framåt kommer den igen. Spänningar och sammandragningar, tror att busen försöker tänja ut utrymmet och har ballroom-dans i magen. Snart vet jag dock att den kommer lägga sig tillrätta och det blir lite lugnare i magen, hoppas jag. Vill bara ligga på soffan med kuddar överallt.
Veckans fundering: Är så glad att jag använde andra trimestern till att förbereda det mesta, och att vi renoverade barnrummet när vi gjorde det. Det hade jag inte orkat nu. Så ett tips, gör så mycket ni kan innan vecka 30 för sluttampen är lite tyngre.
Sammanfattning: Nu ser vi fram emot förlossningen! Det kan verkligen ske när som helst egentligen, men vi hoppas att vi ska få passera vecka 37 åtminstone. Nu ska jag njuta av sista veckorna, blev lite ledsen ändå när jag tänkte på att det snart är över. Vad har jag ens gjort dessa månader? Men snart börjar ju det riktiga äventyret, men går dessa 9 månader så snabbt, hur fort kommer tiden rusa när busen är med oss på utsidan?