Föräldrar vecka 2
Vi börjar bli varma i kläderna redan nu efter 2 veckor känns det som. Man har kommit underfund med några saker och vi lär känna Aaron mer och mer för varje dag. Även om de gör allting på reflex just nu så har han sina vakna stunder där han försöker fokusera och man får titta in i hans ögon medan man pratar och sjunger. Ljuvligt!
Nu har vi hittat en metod för att underlätta hans magont, det är så skönt att kunna lugna sin bebis när han har lite gasig mage. Fungerar just nu alltså, vem vet nästa vecka?! Kvällsoron är väldigt tydlig istället, i början trodde vi att vi var helt värdelösa på att tolka honom men nu förstår vi att han inte vet vad han vill. Allt vi kan göra är att ha honom nära oss, sjunga, vagga, erbjuda bröstet även om det är jobbigt när han bara tuttar sen slår ut armar och skriker, skakar huvudet. Men han lugnar sig däremellan, men vi kan inte lägga ifrån oss honom som vi kan göra på dagarna. Så vi ställer in oss på att de timmarna innan läggdags är det bara att strandsätta sig i soffan eller sängen och vänta ut oron. Nätterna går fortfarande väldigt bra tack och lov, vi ammar vid kl 3-4 och både jag och Aaron somnar om av oss själva sen kan han vakna till vid 8 och vill amma igen hehe! Det är så mysigt för då kan jag få sova bredvid Oskar också, det har inte gått på väldigt länge då jag sov med så mycket kuddar pga gravidmagen och foglossningen tidigare.
Vissa säger att känslorna för sin partner svalnar när man fått barn, för mig och Oskar är det tvärtom! Vill bara ha honom nära och vi kramas och pussas mer än vanligt. Det jobbiga är fortfarande att huvudet vill mer än vad kroppen tillåter. Jag har en tyngdkänsla i underlivet vissa dagar, som jag tar smärtstillande emot. Man ska röra på sig lite varje dag för att det ska läka bättre, min tyngdkänsla sitter liksom i blygdbenet, känns lite som foglossningen innan han kom. Och mjölken rinner ta mig tusan överallt. Det är fläckar på täcken, lakan och kläder. Hoppas det lugnar sig inom några veckor, inatt stod jag inte ut att ha behå på mig så jag lade en handduk över tuttarna. Alltså tro mig, den gick att vrida ur på morgonen!
Står fast vid att tiden efter förlossningen är jobbigare än tiden som gravid, men tiden går ju så fort. Imorgon är de 2 veckor sedan han kom! Om lika lång tid kommer mina besvär vara så mycket mindre än vad de är idag, kanske jag också kan hoppa upp på hästen?
Idag var vi på BVC igen och Aaron hade gått upp 150gram och är nu 55cm lång. Tiden går så fort som sagt! Det är skönt att ha några saker på kalendern så vi tvingar oss hemifrån. Det är tryggt att vara hemma, nära till skötbordet och toaletten. Men vi måste också ta oss iväg litegrann. I slutet av veckan ska vi till vår nya revisor som ska hjälpa oss deklarera för gården, ska bli så roligt! Längtar tills den tiden då man har lite rutiner och vi kan börja ta oss ut för att vårstäda gården och fortsätta lite smått med allt vi vill göra.
Nu har vi hittat en metod för att underlätta hans magont, det är så skönt att kunna lugna sin bebis när han har lite gasig mage. Fungerar just nu alltså, vem vet nästa vecka?! Kvällsoron är väldigt tydlig istället, i början trodde vi att vi var helt värdelösa på att tolka honom men nu förstår vi att han inte vet vad han vill. Allt vi kan göra är att ha honom nära oss, sjunga, vagga, erbjuda bröstet även om det är jobbigt när han bara tuttar sen slår ut armar och skriker, skakar huvudet. Men han lugnar sig däremellan, men vi kan inte lägga ifrån oss honom som vi kan göra på dagarna. Så vi ställer in oss på att de timmarna innan läggdags är det bara att strandsätta sig i soffan eller sängen och vänta ut oron. Nätterna går fortfarande väldigt bra tack och lov, vi ammar vid kl 3-4 och både jag och Aaron somnar om av oss själva sen kan han vakna till vid 8 och vill amma igen hehe! Det är så mysigt för då kan jag få sova bredvid Oskar också, det har inte gått på väldigt länge då jag sov med så mycket kuddar pga gravidmagen och foglossningen tidigare.
Vissa säger att känslorna för sin partner svalnar när man fått barn, för mig och Oskar är det tvärtom! Vill bara ha honom nära och vi kramas och pussas mer än vanligt. Det jobbiga är fortfarande att huvudet vill mer än vad kroppen tillåter. Jag har en tyngdkänsla i underlivet vissa dagar, som jag tar smärtstillande emot. Man ska röra på sig lite varje dag för att det ska läka bättre, min tyngdkänsla sitter liksom i blygdbenet, känns lite som foglossningen innan han kom. Och mjölken rinner ta mig tusan överallt. Det är fläckar på täcken, lakan och kläder. Hoppas det lugnar sig inom några veckor, inatt stod jag inte ut att ha behå på mig så jag lade en handduk över tuttarna. Alltså tro mig, den gick att vrida ur på morgonen!
Står fast vid att tiden efter förlossningen är jobbigare än tiden som gravid, men tiden går ju så fort. Imorgon är de 2 veckor sedan han kom! Om lika lång tid kommer mina besvär vara så mycket mindre än vad de är idag, kanske jag också kan hoppa upp på hästen?
Idag var vi på BVC igen och Aaron hade gått upp 150gram och är nu 55cm lång. Tiden går så fort som sagt! Det är skönt att ha några saker på kalendern så vi tvingar oss hemifrån. Det är tryggt att vara hemma, nära till skötbordet och toaletten. Men vi måste också ta oss iväg litegrann. I slutet av veckan ska vi till vår nya revisor som ska hjälpa oss deklarera för gården, ska bli så roligt! Längtar tills den tiden då man har lite rutiner och vi kan börja ta oss ut för att vårstäda gården och fortsätta lite smått med allt vi vill göra.
Och ja, alla bilder är nästan när Aaron sover för det är det enda han gör nästan. :P De behöver mycket sömn med tanke på hur mycket de växer för varje minut!