Tankar efter en vecka med bebis

Aaron. Vår lilleman ska heta Aaron!
Varje dag är inte den andra lik, såhär små bebisar har ingen dygnsrytm men vår kille varvar amning - sova - bajsa ganska bra. Återigen, vi har tur att amningen fungerar så han blir mätt och nöjd, och därmed kan sova sina tupplurer. Han har samma ritualer varje dag men mellan 20-22 så brukar han vara kinkig när gaserna ska ut, bm säger att det är vanligt att de blir lite gråtigare på kvällen. Vi påminner varandra på dagarna att allting flyter så problemfritt så vi får bjuda till med gott humör på kvällen, gäller att byta av varandra och se till att äta och dricka. Tack och lov har nätterna fungerat jättebra, han äter vid 3 och sen vid 6 igen, sen tar vi alla sovmorgon och ligger i sängen och myser tillsammans. Hoppas jag inte har jinxat det genom att skriva det här nu!





Såhär ser det ut på morgonen hos oss. Aaron gör lika som pappa.❤

Varför har man köpt kläder i stl 50? Vi har Aaron i blöja eller pjamas hela dagarna, det är ju så mysigt att gå runt med honom alldeles nära. Vi överöser honom med pussar och pratar om när han ska ta studenten och flytta hemifrån. Wäähh!

Min kropp har dragit ihop sig otroligt fort. I min blogg vill jag kunna skriva ärligt om min upplevelse, utan att det betyder att någon ska jämföra sig med mig. För man ska aldrig jämföra sig med någon annan, alltid komma ihåg att vi alla är olika och fungerar på olika vis. Men min kropp har ganska snabbt återgått till före gravidtiden. Mitt på magen är det mjukt som en bulldeg och känns som ett stort hål rakt in, det är för att magmusklerna inte dragit ihop sig ännu. Men lilla limpan som blev efter förlossningen har dragit ihop sig och jag kan ha mina vanliga kläder igen. Jag har gått ner 8kg men hoppas som sagt att jag ska få behålla några kilo, jag tycker 54kg är perfekt för mig. Innan graviditeten vägde jag 49kg. Vet inte hur mycket mina bröst påverkar, mjölken rann till fort och de är större än vanligt men har tack och lov gått ur mjölkstasen, så nu spänner de till när det är dags att amma. 

Jag försöker göra lätta knipövningar varje gång jag ammar, och när jag rör mig omkring tänker jag att jag drar in naveln lite mot ryggraden, alltså bara hittar musklerna och spänner de lite för att sakta bearbeta dem. Snart ska jag ju vara hemma alldeles själv och ska bolla bebis med matlagning och annat, för mig är det viktigt att tänka på min hållning så jag inte belastas fel. Jag fick en bristning i ett muskelfäste, där ringmuskeln fäster i bäckenbotten brast halva muskelfästet vilket de opererade direkt efter förlossningen. Jag känner ingenting av det och jag känner att mina knipövningar fungerar på den drabbade muskeln. Om jag verkligen lägger ner jobb nu och gör det jag kan så kommer det läka mycket snabbare. Är så tacksam för svensk sjukvård! 

Konstigt att inte se kulan på magen!

Det jobbiga efter förlossningen har varit att man blöder och hela tiden måste gå med skydd. Alla tjejer vet hur drygt det är! Eftervärkarna har varit ganska kraftfulla och jag har haft mycket då jag ammar, men det är positivt då livmodern drar ihop sig. Vi kvinnor är verkligen superhjältar! Vi ska först gå gravida i 9 månader och förväntas fungera som vanligt och arbeta, sedan ska vi krysta ut barnet och dras med jobbiga besvär även efteråt, samtidigt som en ny liten minimänniska styr över våran tid. Man får liksom tajma sina toalettbesök! Jag tycker att det varit jobbigt med att tuttarna läcker hela tiden också. Har avverkat en hel kartong med tutt-kuddar som jag kallar dem. Eftersom Aaron har ätit så mycket har väl mina tuttar producerat för fullt. Men nu har han ett stadigt flöde med 3-4 timmar mellan målen, så brösten anpassar sig säkert efter det snart. Haha herregud, och han är bara en vecka gammal... :)

Ville bara skriva av mig för det är inte rosa moln hela tiden, även om det såklart är enkelt att stå ut med när man får ha sin son hos sig äntligen. Och jag tänker alltid att varje tid har sin charm, så gäller att njuta nu medan man får vara hemma i morgonrock och myskläder och vara nermjölkad och lite öm i kroppen. Såhär liten är han aldrig igen! Han växer ju för varje dag, lilleman.

Så nu har jag skrivit av mig lite för er som vill läsa om hur det är hos oss här på Koppslagårdarna. Och för mer info, det damp ner ca 1½ dm snö igår. Så vi kan inte ta oss någonstans, gud så skönt! Ännu en anledning att hänga i soffan hela lilla familjen.


Aaron har snart vuxit ur sitt babynest. Snart får vi vända på honom och knyta upp öppningen.❤
 
#1 - Anonym

Så fin och så härligt för er! Ser så mycket fram emot förlossningsberättelsen :)